Kärnkraftdebatten som inte vill dö

Published 2019-12-12, 08:27

Den svenska energibalansen år 2017, med tillförd och använd energi
Inför EU-valet i våras plockade moderaterna upp och dammade av den nästan bortglömda kärnkraftdebatten. Syftet var att visa att man tar ansvar (något som flera partier pratar mycket om, men som mest verkar handla om kortsiktiga åtgärder) i klimatkrisen. Det finns ett litet gäng som förespråkar utbyggd kärnkraft som lösning på klimatkrisen. Generellt verkar argumenten vara att om vi bara har "ren" (svårt att hävda att någon energiproduktion är helt ren i dagsläget) energi, så kan driva allt på el och klimatkrisen är avvärjd. Hurra!
En ganska simpel analys visar på flera stora hål i den teorin: För det första att det kommer ta 10-20 år att ens öppna någon ny kärnkraft i Sverige, det är alldeles för länge att vänta på förändring när våra utsläpp ska vara nollade 2030. Dessutom ser man på energibalansen i Sverige att merparten av de fossila bränslen som används inte slutar som el, utan som drivmedel eller andra produkter. Dessa ersätts inte av att kärnkraften ökar. Slutligen har kärnkraften fortfarande samma problem i grunden, att hantera brytning och förvaring av uran, aktiviteter som inte heller är klimatneutrala. Det pratas om generation 4 kärnkraft som använder gammalt kärnbränsle, men detta kräver också att nya upparbetningsanläggningar byggs, och trots det pratar man ändå om hundratals år för förvaring.
Jag har svårt att se kärkkraftsdebatten som något annat än ett sätt att försöka fortsätta med konsumtionssamhället som vanligt, producera mer och lita på att om bara elen inte kommer från olja och kol så är läget lugnt. Det är ett väldigt trångsynt perspektiv på en kris som redan nu skapar stora störningar runt om i världen. Kärnkraftsdebatten borde snabbt stoppas tillbaka i det förgångna så att fokus kan ligga på förändringar som minskar koldioxidutsläppen nu.